Idag har jag köpt ett par byxor. Det var trevligt. Nej. Jag hatar att gå i affärer och jag hatar att spendera pengar på saker jag inte prioriterar. Kläder är inte min högsta prioritet liksom, film och musik går först. Sen kaffe.Jag är så trött så trött så trött. Gick upp vid sju, det har jag inte gjort sedan 1997, första dagen i skolan. Det var skam. Dessutom har jag lämnat in en bokrecension, och Macbethomskrivningen som jag skulle lämnat in ages ago. Och jag ska ha kulturhistoriaprov imorgon (men jag vet inte vad det handlar om) och jag kommer plågas av blotta tanken. Dessutom ska jag lämna in ett arbete om Emily Dickinson imorgon, i samma ämne. Kanske man borde göra det nu då? För jag har inte börjat. Petitesser. Helenah verkar ha njurinflammation enligt en del. Jag måste säga att hon drar åt sig de knasigaste sjukdomarna jag vet om. Fast sedan vet jag inte riktigt vad det är för sjukdomar hon haft, så jag ska väl inte säga något.Jag önskar att jag hade mer pengar. Det är så mycket enklare att ta sig igenom livet med pengar på fickan, eller hur? Det känns bättre att veta att man har en (tillfällig) ekonomisk säkerhet. Och alla priser höjs - på allt, men jag ser inte att mitt studiebidrag lever upp till vad allt kostar. Ett par skor, 600:-, ett par byxor 400:-, en tröja 300:- + färdmedel, mat, skolprylar osv. Jag påstår dock inte att jag köper allt det där varje månad, för det gör jag ju inte. Men den här månaden hade jag behövt pengar till just kläder, skor, hårprodukter, mat, buss, tåg, sprit (suck), skrivhäften, skissblock, penslar, födelsedagspresent till artonårsdag - och kaffe. Men nu har jag köpt en tröja (ifrån USA iofs, men ändå) och hela proceduren gick på lite mer än 300:-, sedan köpte jag de här byxorna då, som kostade 400:-, och en kaffe. Nu har jag 300 kronor kvar av mitt studiebidrag. Jag blir arg, jag vill ha pengar. Men jag kan inte få något arbete som passar mitt heltidsstuderande och jag har ingen arbetslivserfarenhet, för ingen vill ge mig jobb. Så här satt man med sitt ps2 och var missnöjd med livet ännu en gång. Vad kan man göra? Förutom att klaga och tjata på systemet. Fan så arg jag gjorde mig själv nu.

Jag lyssnar på Bob Dylan. Imorse lyssnade jag på David & The Citizens. Oräkneliga minnen finns i musiken jag lyssnar på... det är fint, men det är jobbigt ibland. Jag skulle sett på Jens när han klippte sig idag, men vi gick om varandra lite. Fy fan så ointressant.Jag har funderat idag som vanligt. Blivit trött på mänskligheten och jag har blivit arg på mig själv och jag har betett mig jättekonstigt, sagt saker jag inte förstår och gjort saker utan anledning.De senaste dagarna, eller veckorna, har jag gråtit mer än vanligt. Jag gråter sällan för att jag är ledsen, jag är bara väldigt blödig och överkänslig. Hursomhelst så kommer det nog ifrån en hel del avhållsamhet, ifrån medicin och droger och känsloförvrängande saker. Förmodligen ifrån sex också. (Hej jag ger fel intryck.)Det ska nog lösa sig det här. Men det är så mycket press och panik nu att det... tar överhand.

Jag mår bättre idag, mycket tack vare Nalle och Jens. Åh så glad jag är över att jag har vänner -.-'Ibland undrar man ju.

HEJ!!!!!!1. Put your music player on shuffle.2. Press forward for each question.3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn't make sense.Will it be ok?Man must dance.How are you feeling today?Lets go to Mars.How do your friends see you?Slaughtered xDWill you get married?Blow me (like the wind) xD!!!What is your best friend's theme song?Arena of pleasure. ...What is the story of your life?In Limbo.What was high school like?Whiplash.How can you get ahead in life?Long live rock.What is the best thing about your friends?Porno creep. xDWhat is tonight going to be like?I got erection. xD (Turbonegro is the shit)What is in store for the remainder of this weekend?The kingdom of my will!What song describes you?Ain't afraid to die.To describe your grandparents?I walked with a zombie. ......How is your life going?March of the pigs. MmmmmhmWhat song will they play at your funeral?Marmalade Chainsaw.How does the world see you?Joker & The Thief.Will you have a happy life?Wasted Again. xDWhat do your friends really think of you?Perfect (Hahahaha :D)Do people secretly lust after you?Seven deadly sins. ^^How can I make myself happy?Bulletproof... I wish I was.What should you do with your life?Chop Suey. ^_______^Will you ever have children?How do you?Hehe, fett najs. Min shuffle äger din, Isabell.

Jag är så trött på allt nu. Bara att vakna är en börda liksom. Vetskapen om att jag som människa måste genomleva en hel dag till, när varenda tanke bara svider, och när allt blir hopplöst. Det är tråkigt, och framförallt är det synd.Påstår jag att jag inte är deprimerad ljuger jag. Men jag är inte deprimerad. Vissa dagar är såhär, och jag tror att jag måste genomleva den här dagen för imorgon kanske är bättre? Men varför lever jag för imorgon, när imorgon aldrig kommer. Det känns som om jag går i mina egna fotspår.Gör samma misstag om och om igen och flyr en verklighet jag inte kan anpassa mig till. Det är hemskt, det är det verkligen. Allt som har hänt i mitt liv har gjort att jag inte kan se verkligheten som den är, utan jag har två världar. Den ena förstår inte vad som händer, den andra förstår och gör händelsen overklig. När någon dör i ens knä, kan man tackla det som verklighet? Är det möjligt för mig att se på det förflutna som något som faktiskt hänt utan att bryta ihop och bli till ett vrak som min mamma? Nog för att jag är psykiskt sett är stark, men det betyder inte att allt får plats. De senaste månaderna har jag drömt om en person som jag kände en gång i tiden. Han anklagar mig för sin död och han påstår att jag kunnat rädda honom och att det lika gärna kunde varit jag. Han har rätt, det hade kunnat vara jag som blev hittad i en skog i Västervik fullpumpad med heroin och hela näsan dränkt i kokain och en påse halvfull med rökheroin. Ibland kan jag önska att det faktiskt var jag, är det så konstigt? Döm mig inte nu, jag vet vad ni tror. Men när din förtrogne ligger med huvudet i ditt knä en sommarnatt i Västervik och dör av överdos och av att han kvävs av sin egen spya som du frenetiskt försöker gräva ur samtidigt som han krampar, då tror jag att du tänkt samma sak. Kanske det varit bättre om det varit jag, så hade jag inte behövt bry mig om idag eller imorgon. Framförallt hade jag inte behövt bry mig om vad som händer för flera år sedan.Konfrontera mig aldrig med vad jag skrivit här. Aldrig någonsin. För då blir det verkligt, och jag klarar inte av det. Allt är så hopplöst idag och inget går som det borde.Idag är en av de värsta dagarna i mitt liv och jag hatar den.

Inatt har jag sovit 0 minuter. Men sängen verkade ändå extremt lockande imorse. Jag gick till skolan iallafall och satt på historialektionen och dog av dåligt humör lite grand.Inatt pratade jag med Nalle. Vi är bra på att prata med varandra när vi är deppiga båda två. Vi är egocentrerade och vad vi än säger blir liksom... det kommer ut helt enkelt, och vi behöver det båda två. Men eftersom jag inte kan eller vill ljuga för honom så blir den sanning han får höra ganska mycket som ett slag i ansiktet. Och när man ligger i sin säng på sitt mest sentimentala och deppiga humör på länge och bara kastar ur sig kommentarer som personen i andra änden inte ska höra, då leder det till en del problem. Eller ja, någon mår ännu sämre, och inatt var det inte jag som mådde sämst.Men bra mådde jag ju inte. Jag har en tendens att må jättedåligt ibland, och jag hatar verkligen att må dåligt, men jag lär ju inte kunna undvika det direkt. Shit happens hela tiden.Jag kom på igår också att jag sällan använder ordet "ångest" angående mig själv seriöst. Jag skämtar om det och jag har det, jämt. Förmodligen varje dag. Oftast blir det "ledsen" eller "arg" eller "konstig". Men om jag skulle säga "jag har en sån jävla ångest för det här... och det här..." då hade jag ju inte mått bättre. Man måste lära sig att lura sig själv att må bra. Det är för jävligt.Kanske man skulle göra något produktivt?Nä.

Idag har jag ont i min hals, lömskt ont, fast ändå inte. Ont iallafall. Jag ska berätta hur jag vaknade idag:Jag sov. Jag sov som jag aldrig sovit förut - små moln av kärlek flöt runt i drömvärlden och hela mitt sinne var inlindat i en enda stor rofylld filt. SATELLIT! SATELLIT!!! WWOOOOOUUUUVÅÅÅÅ!!!!!!!!!Min mamma sätter Ted Gärdestad på en ONATURLIGT hög volym som endast kan jämföras med den onaturligt stora pizzan Jens köpte igår. Förtvivlat tar jag en kudde under huvudet och en över, och försöker ömt kväva mig själv, men ack vilket misslyckande. Ljuden utestängs knappt. Efter en halvtimme bytte hon till Nationalteatern - och sprängde nästan baslådan. Men hon insåg inte att man kanske skulle sänka ljudet i såna situationer. Efter trettio minuter av Nationalteatern (som hade varit trevliga att lyssna på om inte min mamma tvingat på mig dem på morgonen) så stänger hon av då. Äntligen, tänker jag. Jag kan fortsätta min sömn som var... nästan helig.Tänk er det gällaste, äckligaste pipljud någonsin. Det hörde jag i hela mitt rum. Min mamma hade tryckt på sökarknappen på telefonladdaren för att hitta tillhörande telefon, som låg i min soffa som hon omöjligt kunde gått in och frågat efter sedan jag kanske sov. (...)Hon gick in och tog ur telefonjäveln... (Vid det här laget är jag så arg att jag nästan imploderar.) Sen bestämmer hon sig för att ringa de hon bjudit på sitt "födelsedagskalas" och så ringer hon min mobiltelefon!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! När jag bara vill SOVA!!! Jag ville bara SOOOOOVAAAA!!!!!!!!!!Jag lyfte luren och sa "varför?!" med den argaste mörkaste rökrösten någonsin. Jag hör min mamma FNITTRA i andra änden och hon ursäktar sig som vilket annat fyllo somhelst. Svin...Så nu är jag skitförbannad eftersom... min mamma är helt genomdum. Jag var borta i över ett dygn, kunde hon inte spelat sin fittmusik hela det jävla dygnet istället? Äckliga, äckliga mamma. Jag skulle kunna döda henne med mina bara händer, och jag skämtar inte. Ingenting kan någonsin ge mig dåligt samvete, när jag vet att det finns en sådan ondska i världen.Idag hatar jag allt. Och det värsta av allt är att skolan börjar imorgon.

Jaha, idag är en... fundersam... slapp... lat... ignorersam dag. Ganska trevlig dag dock. Eftersom jag kunnat utnyttja både Isabell och Jens. På olika sätt. De har bland annat städat och jag slapp, men det ska jag gottgöra någon gång.Idag är tyvärr en sådan krampaktig dag som kanske borde vara ångerfull, men det är den inte. Jag lär väl utveckla något slags ånger i sinom tid, som vanligt - men inte idag. Jag vill till Moses, sen vill jag till Videomix och hyra America Psycho...Jag har dessutom ont av masochistiska skäl typ... överallt. Detta får mig att fundera över min masochistiska läggning, lite åtminstone, för det kan inte vara bra i längden. Eller jo, men är det förnedrande, eller är det bara så underbart att man inte kan släppa det? Själv lär jag aldrig sluta vara masochist. Sadomasochist. Så nu sitter man här, helt svullen av sprit och kebab. Jens köpte VÄRLDENS STÖRSTA kebabpizza. Den var typ en kvadratkilometer, helt enorm. Jag dog när jag såg den. Lite iaf. Hursomhelt, min hjärna har extrema problem med att liksom koppla ihop den ena tanken med den andra, vilket resulterar i såna här lösryckta frågeställningar och minnesfragment. Nu ska jag göra någonting annat.